Sagan om ett par magiska strumpor

Det här är en text som min dotter skrev på Facebook. Lägger den också här så fler får tipset om de magiska strumporna!hiking

Förra veckan gick jag 13,5 mil genom norsk terräng, upp och ner för backar, längs stigar och taktfast fram över grus- och asfaltsvägar. 13,5 mil över sju dagar ger bara knappt 2 mil/dag, men tro mig, för någon ganska otränad, som släpar på ett antal kilos övervikt – är det en rätt fet bragd som jag är sjukt stolt över att ha tagit mig igenom. De första två dagarna var jag övertygad om att jag skulle behöva bryta, men med Guds försyn och ett envist sinnelag tog jag mig igenom de jobbigaste bitarna och gick varenda meter fram till målet.

En av de viktigaste hjälpmedlen jag hade var faktiskt mina strumpor. I övrigt hade jag verkligen ingen speciell vildmarksutrustning, speciella vandrarkängor eller så utan gick i billiga kängor, ett par sportbyxor från H&M för 200:- och en hoodie jag haft i 10 år… Statistiskt sett borde fötterna fått massiva skavsår och ramlat av, kläderna borde gått sönder och jag borde ha frusit ihjäl där uppe på berget. Men nej. Tji fick ni.

Mina strumpor var ett par speciella hiking-sockar. De är knähöga, i ull och har kompression, alltså som ett par stödstrumpor (sådana gamla tanter har, ja precis) fast inte lika hårt tryck och mindre över själva fotleden så att man har full rörelsefrihet. Kompressionen gjorde att fötterna inte blev lika ”tunga” av att man går och går och allt blod tillslut hamnat nere i fötterna. Dessutom är det min fasta tro att man får mindre skavsår om strumporna sitter tight, så att de inte rör sig och gnuggar mot foten. Vissa kör med dubbla strumpor, något jag tycker verkar meckigt och varmt!
Strumporna är i ull, så kanske skulle jag lämna dem hemma om jag skulle vandra i 35 graders värme… Men i vårt klimat är de utmärkta. De sitter ju åt ordentligt så de sticks och killas inte, för den som är känslig. Ullen gör dessutom att fötterna kan ”andas”, så även om man blir svettig om fötterna känner man sig aldrig blöt.

Jag hade två par som jag växlade mellan. Det behövs eftersom de tar ett tag på sig att torka efter tvätt, då de är rätt kompakta. På kvällen tvättade jag det par jag haft på mig under dagen (för även om de inte känns dyblöta på fötterna så säger doften något annat), de fick sedan hänga utanpå ryggsäcken och torka nästa dag medan jag använda det andra paret. Ibland kunde ett tvättat par vara lite småfuktigt fortfarande på morgonen, men det gjorde inte så mycket eftersom ull värmer även när det är blött och de hade snart torkat på fötterna.

De här strumporna fick jag av min mor som säljer dem via butiken Vobis Livskvalitet, och ärligt talat… Jag trodde de skulle vara sköna, jag visste inte att de var magiska…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: